Allt om katter

katt

Håkan Eklund

”Sjusvansad katt”

Tolvnitton förlag, 2013

 
Det fanns en gång (en ganska lång gång 1913-1944) en amerikansk tecknad serie som var helt crazy och hette Krazy Kat. Handlingen kretsade kring katten Krazy som hela tiden kretsar kring musen Ignatz trots att denne hela tiden kastar tegelstenar på katten och en hund som är polis försöker stoppa det hela med att sätta musen i finkan. Ett sekel senare dyker Krazy Kat-figuren upp på nytt i en bok av Håkan Eklund, multikonstnär, fabriksarbetare, make och pappa.
”Sjusvansad katt” är en lika mångfacetterad skapelse som sin skapare; det är poetisk prosa, filosofisk djupdykning, hysteriskt roligt, hjärtskärande tragiskt, helt absurt och samtidigt en rapport från vardagsverkligheten. På ett ställe säger berättarjaget till en kollega på fabriken som är invandrare att svaret på frågan ”Hur mår du?” i det här landet alltid är ett lakoniskt påstående om att vara OK. Oavsett hur man mår. Egentligen. Det handlar om hänsyn, att inte belasta andra med en lång utläggning om våra problem. Eller kanske inte belasta sig själv med att tillåta sig att tänka efter för mycket. Det finns det ingen tid till. Fast i ”Sjusvansad katt” avsätter berättarjaget åtskillig tid till att försöka komma i kontakt med sig själv och utröna om han har ett sjunde sinne. Krazy Katt har nämligen inte sju svansar utan sju sinnen vilket gör att hon kan se saker och dolda samband i universum som är fördolda för oss vanliga dödliga. Eller som vi bara vägrar se. Fast vi borde kunna. Som att ”Sömn är grön”.
Berättarjaget är en hund i randig tröja och han söker kontakt med Krazy för att bli undervisad. Han skriver ett brev till henne som han lägger ut på en plats tillsammans med en sardin. Katten går med på att tala med honom – om hon får fler sardiner – men hennes tal är gåtfullt, svårtolkat och går egentligen bara ut på att han måste tänka själv. Vara mer öppen i sitt tänkande. Här följer Eklunds bok en litterär tradition där kattgestalter uttrycker sig dunkelt och mångtydigt, som Cheschirekatten i Alice i Underlandet. Katten är både, som sagornas rävfigur, en lurig ”trickster” och en vägvisare, en rådgivare, som kan hjälpa den de tycker om till sagolika framgångar. Tänk bara på Mästerkatten med stövlarna i den gamla folksagan. Det mest upplysande Krazy gör är att drämma en tegelsten i skallen på hunden med randig tröja vilket ger honom en ”tegelvision” som i svindlande fart tar honom genom flera verkligheter, som både hund och människa, en poet som tänker fritt och en arbetare som jobbar inne i en fabrik.
Något stycke i ”Sjusvansad katt” är svårgenomträngligt, jag fastnar i den blå bönbuske där Krazy och hundjaget filosoferar över en böna, som är både fuktig och torr och… den där bönan gör mig arg. Vad är meningen med detta, tänker jag frustrerat och känner mig dum som inte förstår. När jag gett upp försöket att förstå och fortsätter läsa kommer jag in i en härlig ”tegelvision” utan föregående skallskada och hittar fyndiga formuleringar att skratta högt åt och existensiella frågeställningar som jag tar till mig. Det kan tyckas vara en galen blandning av högt och lågt, en massa ”aha!”, ”jaha?!” och ”HAHA” men så ser ju livet ut.  På riktigt. Som Håkan Eklund säger i författarpresentationen på bokens sista sida: ”den värld jag lever i. /../ En plats där det fantasifulla och vardagliga ständigt byter plats med varandra.” En böna som är både torr och fuktig samtidigt.

/Pia Lindestrand

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: